Bloggar

Att våga lyfta luren

By  | 

Jag är nog modig i vissa hänseenden. Men det har jag inte blivit av mig själv – det är något som förebilderna i mitt liv har hjälpt mig till att bli: en person som vågar. Jag har blivit en som helt orädd kontaktar personer som jag vill jobba med, träffa eller låta någon annan möta. Och väldigt sällan (eller nästan aldrig) har svaret blivit nej.

Till exempel har jag fått allsvenska stjärnor att besöka det pojklag jag tränar i fotboll. Jag har fått en ungdomsidol från musikens värld att ställa upp för att ge en privat konsert hos min bror när han fyllde år. Jag har, under min tid som på Skanska, fått fantastiska företag som IKEA att vilja samarbeta och forma en framtid tillsammans för att vi verkade dela samma idé.

Mina idéer är inte bättre än andras, men jag vågar lyfta luren. ”Det är ju lätt för dig”, har människor sagt till mig och då anspelat på att jag har haft en framgångsrik karriär i näringslivet. Men herreje, det är knappast det som attraherar en proggartist att ge konsert i ett vardagsrum i Bromma eller en allsvensk fotbollsspelare att ställa upp för några pojkar. Inte alls. De ställer upp för att människor ställer upp för varandra. Speciellt om sammanhanget har en god avsikt. Kanske också för att det är så få som faktiskt frågar.

Jag hade aldrig träffat Pia Sundhage, men jag skickade henne ett mejl för att höra om hon kunde tänka sig att vara med i min bok. Jag tänkte att hon med stor sannolikhet inte skulle ha tid. Hon hade nyss vunnit OS-guld och var enligt media het i diskussionen om att bli ny förbundskapten för Sverige. Efter ett litet tag fick jag svar: ”Ditt email har legat här ett tag och jag har skjutit upp mitt svar – för jag vill besvara det på ett ’vackert’ sätt. Men det vetitusan… Först och främst är jag både glad och stolt över din förfrågan. Tack.”

Fastän jag vet att människor är goda, så förvånas jag nästan varje gång som de med ett leende ställer upp. Lena Olving, som just blivit årets Ruter Dam och är nybliven börs vd, säger i boken att “Det spelar ingen roll hur kompetent och stark en människa är. Ingen gör karriär på egen hand”. Precis så är det.

Min bok är enkel och likaså dess slutsatser. Min uppmaning till dig är att du ska lära dig förstå din historia. I den ser du miljöer men kanske än viktigare människor som gjort dig till den du är. Förstår du din historia, så kommer du lättare kunna se vem eller vad du ska söka efter för att lyckas framöver.

Men lika viktigt: inse vilken betydelse du har eller kan ha för andra – peppa, stötta eller se bara till att finnas där. Lika mycket som du själv behöver förebilder – har du en möjlighet att vara betydelsefull för andra. Använd den möjligheten.

Att räcka upp handen
Det finns en rad studier som visar att män har bättre självförtroende än kvinnor. Ofta har jag träffat på män som ser sig som kompetenta för uppgifter som de enligt de specificerade kraven inte riktigt räcker till för. Lika ofta har jag sett kvinnor som inte kan tänka att de skulle kunna klara av jobbet, trots att de har kvalifikationer så det räcker till.

Hur ska dessa kvinnor då kunna få jobben? Om de inte ens söker dem?

Jag ansvarade en gång för en mindre affärsverksamhet, som leddes av en chef med en ledningsgrupp på åtta personer. En dag sa chefen upp sig. Sådant händer ju ibland. Jag var förhållandevis ny i min roll som ansvarig, så jag hade inte hunnit tänka igenom vem som var den naturliga efterträdaren. Jag gjorde det jag alltid gör: började prata med och lyssna på folk i och i anknytning till organisationen. Jag genomförde ett tiotal samtal och i alla dessa kom en person upp, låt oss kalla henne Carolina. Carolina var en av de åtta i ledningsgruppen. Hon var också den person jag själv intuitivt tyckte var den lämpliga för jobbet.

Parallellt med att jag genomförde alla samtal började mejlen komma in från dem som kände sig hugade för jobbet. Jag fick närmare bestämt sju mejl. Från alla i ledningsgruppen utom Carolina. Alla de sju var män. Vad skulle jag göra? Carolina var sannolikt personen för jobbet. Men ambition och vilja är viktigt. Man kan ju inte tvinga någon. Eller kunde jag det?

Det intressanta är att Carolina hade de personliga egenskaper som anses viktiga hos en god ledare. Hon var trygg, tydlig, direkt, hade en glimrande kommunikativ förmåga och var socialt och intellektuellt kvicktänkt. Det finns som sagt inget bas-DNA för en ledare, men det här var allmänt goda egenskaper. Så varför ville hon inte ha jobbet?

Carolina trodde helt enkelt inte att hon skulle klara det. Hon hade ingen erfarenhet från chefsjobb. Hon var samtidigt fullt medveten om att hennes kollegor sökt jobbet. Skulle de då vara så mycket mer kompetenta att ta rollen? ”Nja, kanske inte, men jag vet inte…”

Carolinas arm bändes nog upp en bit på ryggen. Men hon tog jobbet. Och hennes resultat var högklassigt. Efter ett drygt år sa hon att hon aldrig skulle vilja göra något annat framöver än att vara ledare. Det var det mest fantastiska jobb hon någonsin haft.

Krävande? Ja. Men värt det? Absolut!

Carolina och jag hade många långa diskussioner under vårt arbete tillsammans. Bland annat om vilket ledarskap som inspirerat henne. Hon kunde inte förstå frågan. Hon hade aldrig sett något sådant ledarskap. Hon hade haft kompetenta, imponerande specialister runt sig, människor som hon verkligen hade sett upp till. Men ledare som skulle ha utvecklat sina medarbetare… nej. Här fanns inga hjältar från historien.

Inte så underligt att hennes tillfälle att bli och mogna som ledare kom sent. Det var inte konstigt alls att Carolina saknade modet.

Det krävdes övertalning och det gick vägen. Carolinas karriär har fortsatt, hon går från klarhet till klarhet. Och Sverige har blivit en viktig ledare rikare.

Det här med kvinnor i ledarroller kan handla om jämställdhet. Men det som gör mig innerligt upprörd är inte bara det, utan att en stor outnyttjad potential dödas om kvinnor inte blir ledare. Kvinnor presterar inte generellt bättre eller sämre än män. Men när de inte tar jobb som de är fullt kapabla till – och jobbet går till någon mindre kompetent person som räcker upp handen – då blir vi alla förlorare. De företag som förstår att ta fram och använda denna outnyttjade kraft hos kvinnor, som har kompetensen men inte modet att räcka upp handen, de har bättre chanser att vinna.

Jag har fattat några av mina smartaste beslut som chef när jag valt kvinnor till ledare.

För i de flesta fallen har nämligen ingen annan sett deras poten- tial. Den kraften du får ur en person som äntligen får använda sin fulla potential, och den dedikation du får, det är något utan dess like. Så vem du än är som har förmågan men saknar modet, hitta en person som kan få dig att se dina styrkor och utvecklingsområden, men mest av allt: som ger dig modet att satsa. Om du inte vågar ta för dig, då tar din utveckling slut. Utveckling är inget som andra bara kan ge dig.

Tor Krusell 
Författare till boken: ”Varför vissa lyckas”

Tor Krusell har arbetat i storföretag i mer än 25 år och har nyligen kommit ut med boken ”Varför vissa lyckas” För medlemmar i GiveitForward skriv in rabattkoden giveitforward, då slipper du betala porto.  Du kan köpa den här: torkrusell.com