Bloggar

Att äga ett pussel

By  | 

Hej alla blivande eller nuvarande företagare där ute. Lovisa heter jag, jag är 37 år gammal och driver sedan 1,5 år tillbaka ett eget företag inom rekrytering, search och personalfrågor. Förutom att jag är företagare så är jag även gift och har två helt fantastiska små barn. Skulle någon be mig välja något framför det andra vad det gäller jobb och familj skulle jag tveklöst svara min familj. Mina barn & min man är min stora tacksamhet i livet; de gör att jag känner glädje, lycka och kärlek, och de får mig att tycka att mitt liv har en stark mening även de motigaste av dagar. Jag är en sann familjemänniska och tycker tiden med barnen nu när de är små är svårslagen.

Att jag valt att driva företag under dessa år har varit ett faktum som mötts med viss skeptism. Varför just nu? Skulle inte en fast anställning, med all den trygghet som det anses ge, vara en bättre variant när VAB, inskolningar och studiedagar tycks avlösa varandra? Den här typen av frågor var vanligt förekommande när jag valde att bryta mig loss från tillvaron som anställd rekryteringskonsult. Omgivningen var inte direkt genomgående stöttande när en småbarnsmamma som just slutat amma bestämde sig för att bli företagare.

Men tänk nu. Vad behöver vi småbarnsföräldrar, när vi på hemmaplan befinner oss i en situation där andras behov och andras preferenser styr det mesta av vår vakna hemma-tid? För mig är svaret är enkelt: kul stimulans, minimalt med konflikter & byråkrati samt ett andrum där vi själv styr vad vi ska göra, och vilka vi ska synka oss med. Det, tror jag, gör oss effektiva, glada och energitankade nog att när vi stiger in i en hall som svämmar över av små sandiga overaller, faktiskt ha ett leende på läpparna och en ork att ge sig i kast med såväl middagsdisken som legoborgen och Pippi-pusslet. Och, dagen efter stiga upp och åter gå till jobbet med en känsla av meningsfullhet inombords.

Idag talas det mycket om livspussel. Som anställd upplevde jag mig ofta manad att lägga ett pussel, där jag själv bara ägde en del av bitarna. Andra bitar var min chef, en marknadsorganisation i ett annat land, en kollega som dånat in i väggen och målsättningar komponerad av någon annan än mig själv. Det var arbetstider satta av en högre instans, veckomöten som inte fick missas, ett administrativt system som kollapsade om jag inte rapporterade mina aktiviteter före 17.00 på fredagar. Tryggheten i att vara anställd kan vara mer stjälpande än hjälpande- så vill du vara anställd, välj arbetsgivare med omsorg är mitt råd!

Idag har jag alla bitarna till mitt pussel på mitt bord. I en vacker ask ligger mina kunder, mina barn, min man, mitt eget utvecklingsbehov, mina vänner – som från och till även blir affärspartner – och tänk, där ligger till och med min egentid!

För dig som är i valet och kvalet, som vill driva eget, men tror att barnen är för små. För dig vill jag beIysa följande: Lyckan i när det bär sig. Friheten i att äga sin tid. Att själv bestämma om man ska tjäna mycket pengar, eller vara mer med sina barn. Att äga sin egen kundrelation helt och hållet. Att veta att det är bara mig de tackar, betalar och anlitar, en första gång och kanske sedan flera gånger till. Att helt och hållet vara ansvarig för sitt eget resultat är en skräckblandad förtjusning som vida överträffar tryggheten av att varje månad veta precis vad som förväntas av en.
Men också; vardagen, då ni sover längre när barnen är trötta för att det är mörkt ute. Dagarna då ni hämtar tidigt på förskolan bara för att det är perfekt väder för en fika i solen och för att ingen chef kan neka er. När ni arbetar så snabbt och så smart som bara ni kan, för att göra ett lika bra jobb på fem timmar som ni förväntades görs på åtta. Vilket går, när man arbetar på sina egna villkor, slipper segdragna möten, strulande arbetsgrupper, stressade chefer och stora kickoffer.

Så hej alla tjejer och småbarnsmammor där ute! Våga kasta loss, entreprenörsvärlden väntar på er! Kanske pusselbitarna ni saknar finns närmare än ni tror? Kanske att ni, med lite mod och is i magen, snart pusslar ert pussel alldeles själv? Välkomna till min värld, kanske vi ses?

/Lovisa Ehrenborg