Inspiration

Mileva Marić – Einsteins glömda kvinna

By  | 

Mileva Marić tillhör den del av historien som finns utan att synas i sin fulla form. Född 1875 i en del av dåvarande Ungern som senare kom att bli en del av Serbien. Dotter i en penningstark jordbrukarfamilj, visade hon fallenhet för naturvetenskapliga ämnen, och blev uppmuntrad av sina föräldrar att studera. Hon kom till den Polytekniska högskolan i Zürich, där hon blev enda kvinnliga elev, läste matematik och fysik åren 1896 – 1901, och kom att träffa Albert Einstein som studerade på den fysikaliska institutionen. Hon kom att hjälpa honom på avgörande sätt, som fick honom själv att redogöra för hennes matematiska och personliga betydelse, men bara i brev till henne.

Einstein verkar ta sin uppgift med sig från barndomen, uppväxt med en far som var elektroingenjör, grundar han sina studier på just elektromagnetismen vilket nästan kan sägas bli något av en kompass för honom genom livet. Resultatet av samarbetet med Mileva blir också det som leder fram till förståelsen av den. Hon gjorde beräkningar på hans egna beräkningar fram till år 1904. De får första barnet, en dotter redan 1902, följt av en son 1904. Relationen börjar krackelera 1905 när Albert koncentrerar sig mer på sina teorier än han visar intresse för familjen.  Det är väl just här som det går att se de vedertagna sociala normerna som det vilket binder Mileva vid ett liv som inte ger henne den idémässiga näring som gjorde henne så produktiv innan, utan skapar en situation där hon mer tvingas utföra dagliga arbeten som inte initierar nya infallsvinklar eller frammanar intellektuella utmaningar. Även Alberts person börjar spela in negativt från detta år.

Det finns skäl att fundera över vad som är orsaken till problemen som uppstår under 1905. Det kan vara något enskilt, lika väl som flera orsaker. En möjlighet är att Milevas ovilja mot, eller ointresse för elektromagnetismen som var något av Alberts livsmani, var just denna hans fixering. En depression hos henne tar sin början. 1910 föds deras tredje barn, en son. 1914, efter ett par flyttar kommer de till Berlin som blir början på slutet för deras äktenskap. När Albert, och av vilken egentlig orsak, börjar finna ett personligt större välbehag i annat eller andra än Mileva är svårt att specificera. Men när han väl finner sig kunna charma andra kvinnor så är det inte något som hjälper parets gemensamma intressen, än mindre något som påvisar den matematiska exaktheten i kärleken till Mileva. Det är också i det här skeendet som Mileva börjar inta rollen som statist och som sådan till slut glöms bort. Det är sådant som fram till modern forskning har kallats historia (och kanske därför setts som ointressant?). Äktenskapet börjar redan under 1905 att följa Newtons tredje lag. Juridiskt avslutas det 1919.

Åsikterna om hennes verkliga insatser för tillkomsten av den speciella relativitetsteorin går isär, men enligt Albert själv var Mileva en nödvändig samtals-, samarbetspartner. Det verkar vara han som kommer med en grundidé, som hon sedan lägger sin egen analyserande förmåga till, vilket leder till ett slutligt resultat. I brevväxlingen mellan dem nämner Albert ”vår teori om relativ rörelse”, vilket visar hans medvetenhet om hennes betydelse. Senare, när deras vägar skiljts, ger han henne hela summan som Nobelpriset i fysik 1921 innefattade. Eftersom ingen klargörande kommentar från honom själv finns angående detta, så öppnar det för spekulation. Men att hon fick hela summan är ändå på sitt eget sätt talande, framför allt rörande personen Albert Einstein och hans egenartade sätt att stänga och öppna dörrar bakom sig som en slags Albert i Underlandet.

Den speciella relativitetsteorin kan, enligt bland annat Anders Bàràny, teoretisk fysiker, ses som sammanställandet av redan befintlig kunskap. Med den bilden blir världen mindre komplex och enklare att betrakta, eftersom samarbetet mellan Mileva Marić och Albert Einstein blir en koncentrerad betraktelse av materialet i den meningen att man använder redan tillgängligt material och gör ett tydligt koncept av det, eller med modernt språkbruk agerar som en entreprenör. Teorin tar sin form under 1905.

Skulle det rent av gå att säga att relativitetsteorin på grund av sin komplexitet är det nödvändiga resultatet av ett kollegialt samarbete? Där den ena bidrar med sin kunskap, sina idéer och spekulationer medan den andre tillägger en ny betraktelsevinkel med sina resonemang, abstraktioner och personliga syn. Att Mileva förmådde fånga det abstrakta tänkandet i matematiska formler och koncept som sedan utgjorde grundmaterial i en fortsatt tankeprocess, ända tills slutformeln var klar. Medan Albert var den som tydligen inte bara tänkte kontinuerligt abstrakt, utan även till synes levde på det sättet där han vandrade genom sin egen rymd påverkad av andras dragningskraft, där han själv tycks gå vilse i formelverket, vilket fick dessa båda idégalaxer att glida isär. Det som talar för att det mycket väl kan vara på det sättet är Alberts syn på Niels Bohrs kvantteori. En teori som han misstrodde. Hade han haft Mileva kvar att diskutera den med hade hon väl också kunnat fästa det hela på papper för att därmed påvisa det charmfullt absurda i det riktiga i Bohrs teori.

Det finns en tredje person kopplad till tillkomsten av den speciella relativitetsteorin. En tidigare studiekamrat till Albert, Michele Angelo Besso. Därmed infinner sig en kontroversiell frågeställning eller ingångsvinkel – med tanke på Einsteins personliga fixering vid sina egna göromål – Kan han ha använt idéer och infall från Besso som han sedan diskuterat tillsammans med Mileva, och sedan tagit hem alltihop i en egen säck? Forskning har verifierat att han underblåst en fabricerad historia om sig själv/sitt liv tänkt som ett ikonoserande arv till eftervärlden. (Vad är det för intelligens som undergräver sin egen position, som osäkrar sin egen positionering, på det sättet?)

Det är värt att notera att en lärare till Einstein, från tiden i Schweiz, Hermann Minkowski var den som åren efter 1905 tog fram en närgående matematisk formel för den speciella relativitetsteorin, där han kom fram till en koppling mellan rum och tid som en samverkande enhet. Minkowskis resultat leder vidare till att Einstein börjar arbeta fram nästa teori, som ska innefatta gravitationen.

Den allmänna relativitetsteorin började med ett tankeexperiment, tog Albert åtta år att utarbeta, och handlar om hur materia, tid och geometri påverkar varandra. Den utgår tämligen tydligt från arbetet med Mileva, men tar så mycket längre tid att få fram. Kanske just för att hon inte finns tillgänglig? Det är efter den här teorins framkomst som kontroversen med Bohr, 10 år senare, växer fast. Kan det vara delvis för att Albert använde så mycket av sin egen tid bara för att hamna i ett läge där han till slut blev ifrågasatt? När han 1921 tilldelas Nobelpriset i fysik så är det för två uppsatser som tillkom under det produktiva året 1905, där ett av ämnena grundade sig på en teori av kvantfysikern Max Planck. Pengarna som Mileva får kan mycket väl ses som ett tack för hjälpen, eftersom hennes medverkan i artiklarnas tillkomst inte på något sätt går att utesluta, främst för hennes kända medverkan i den samma år tillkomna artikeln om den speciella relativitetsteorin. Undrade han någonsin om han hade hamnat någon annanstans i forskningen om Mileva funnits kvar som hans analytiska tankesmedja? Vad hade deras gemensamma arbete kunnat tillföra kvantfysiken?

Det som är känt är Mileva Marićs faktiska betydelse för tillkomsten av den speciella relativitetsteorin, och tydligen även texterna om den fotoelektriska effekten och Brownsk rörelse (de två som gav Nobelpriset). Vad som är omöjligt att säga är hur lång tid det skulle ha dröjt innan teorierna blivit formulerade ändå, utan henne. Hade den speciella relativitetsteorin rent av kunnat passera tämligen(?) obemärkt när Plancks och Bohrs redan befintliga forskning då hunnit ta över i vetenskapligt fokus?

Det gäller att inte tappa bort sina tankar, sina drömmar, sina idéer i existensens krökta rum. Samla ihop det befintliga materialet, gör som Mileva Marićs skulle ha gjort, och räkna på tillvaron utanför tankerymdens krökning. Outside the Box… logiken förblir närvarande som hjälpreda.

Vad möjligen kan vi lära oss av detta?

  • Håll reda på dina konkurrenters verksamhet.
  • Upprätta alltid avtal.
  • Håll privatlivet utanför affärerna.
  • Se till att ingen medarbetare känner sig utnyttjad eller bortglömd.

… bland annat.

/Lennart Arivall
Källmaterial: Wikipedia; kosmologika.net; dummies.com ”Getting to Know Einstein’s Wives”