Under lupp

Bakom varje idé står en syntes?

By  | 

Eftersom det finns så många kvinnor som har en egentlig framstående position i historien – genom sitt värv och sitt verk – så finns det anledning att undra varför kännedomen om dem inte står i paritet med de män, i motsvarande omfattning, som blivit omnämnda, omtalade, omvända, omskrivna, omhuldade, omtyckta eller bara ombloggade? Att de mest framstående av dessa även blivit omringade, av kvinnor, är kanske inte lika märkligt? Nåja, även män är måna om att framställa sina känslor, också för män, om än inte nödvändigt officiellt. Så vad är det allt handlar om? Om det nu handlar om någonting alls? Annat än bara vanlig överlevnad?

Den kända förklaringen är historiska fakta – sociala och ekonomiska förutsättningar. Även lagstiftningen har hjälpt till att ge kvinnor en framskjuten bakgrundstillvaro. Det liknar en del regeringars sätt att hantera andra folkslag eller politiska motståndare. Om åtminstone den ena partens ställningstagande i de här motsatsförhållandena beror på den kära gamla dialektiska principen, den om tesen och antitesen, så går det att anta att syntesen har växt fram under minst en generations tidslängd. Varefter syntesen blir den efterföljande generationens idémässiga arvegods. Sådant som kallas tradition och därmed inte kan rubbas ur boet – den nya traditionella tesen – förrän efter en lång konflikt. Mot den bakgrunden kan det bli förståeligt varför förändringar tar så lång tid.

Det går att utgå från hela tankestrukturer och bygga upp nya idéer och program. Som att se följande såsom kedjan tes, antites, syntes: idealistisk dialektik, materialistisk dialektik, rationalistisk dialektik. Om vi ser på detta utifrån de innovativt skapande principerna hos Marx, så kan det se ut enligt följande:

brmarx

Det finns ett stort problem med detta universum. Ett grundläggande problem. Det är en massa, en energi, eller rakare uttryckt en massa energi. Den som tar sig friheten att utifrån den grunden påpeka det intellektuellas, eller än värre, det immateriellas primära styrande förmåga, kan känna sig som Törnrosa på en slavmarknad – Du vet vem du är, men du vet inte fullt ut vad du har att vakna upp till, förrän det oftast är för sent, och du vet vad dina intressenter vill ha ut av dig. (Låter lite som kvinnor inför kvotering, eller som unga flickor på somliga dagis?) Ställ dig inte i vägen för den energin om du inte är förberedd och du vill ha något kvar av dig. Förberedd kan du bara vara intellektuellt. Immateriellt. Så vad är problemet? Hitta utrymmen som leder till vägarna in mellan hindren, därför att hinder är antingen något att fastna i, eller imaginära luftslott att inte låta sig luras av. Leta, och vägen mellan dessa blir synlig. Yellow brick road är något i den stilen.

Problemet tycks uppstå när vi vill leva mer än vi anser oss göra, och därmed försöker lovorda konkurrensen mer än samarbetet, bara för att få ut mer än så mycket som möjligt under den tid som står till buds, samt att därmed vilja vara tuppen i hönsgården. Det är lämpligt att hänvisa till Sanfolket i Kalahariöknen, som studieobjekt, bara för att förstå vad samarbete betyder för ett funktionsdugligt samhälle, och hur andra samhällen på sina egna grunder motverkat och motverkar dem.

De där vägarna mellan hindren? Det är ofta uppfinningar, eller konstverk, och därmed en syntes som skapar nya synsätt. Från den synpunkten är en skillnad mellan kvinnor och män en absurdistisk fiktion, det vill säga bara ett hinder. Men inte ett hinder för den som har en idé, en uppfinning eller ett konstverk som sin livskraft. Entreprenören är också en av dessa människor. Det leder det egna livet in mellan hindren och sedan vidare framåt. Kan man då säga att de hinder som ställs upp är en livstrygghet för dem som själva känner, anser, sig inte kunna (vilja?) nyskapa? Kan vara så, när tradition ersätter viljan eller förmågan till syntes.

Går det att jämföra uppfinnare med konstnärer? Vad driver dem i en specifik riktning? Vilka mål är det dessa människor har? För det första bryr de sig inte ett vitten om vilket kön de tillhör när de utför sin gärning. Det enda intressanta är målet, och vilka lärdomar som står att finna under vägen dit. De lärdomarna är arbetsmaterial till nästa väg in mellan hindren. Nyskapande har troligtvis sin vagga i det här tänkesättet. Leonardo da Vinci var både uppfinnare och konstnär, och som sådan intressant ur en entreprenöriell syn. Han uppfann på egen hand en ny teknik inom måleriet som innebär att skilda ytor saknar konturer.

Att bryta upp när den nya dagen gryr är varje framåtblickande människas natur, vare sig du är kvinna eller man. Det ensidigt bärande är din mänsklighet. Om det bärande är det kvinnliga eller det manliga så kanske det bara är ett sätt att låsa fast sig själv i en tes? Tag då ett steg bakåt från den låsta positionen. Vrid bort blicken. Tag ett nytt steg. Bär det så leder det framåt. Brister det så bär det en bit, men du är fri till nya dispositioner.

/Lennart Arivall