Under lupp

Kvotering – Att tillåtas vara tillåten?

By  | 

En entreprenör bör ha kunskap om kvotering som sakfråga och kännedom om diskussionen runt den, därför att en framgångsrik verksamhet kommer oundvikligen att expandera, vilket praktiskt innebär en utökad styrelse och andra nyanställningar. Kunskapen som är nödvändig för att hålla ett företag gående är alltid det som kommer främst i bolagsverksamheten.

Att kvotera eller inte kvotera är nog mindre en fråga, än ett sätt att förhålla sig till en situation. Nej till kvotering bygger på oron för, eller övertygelsen att, kompetensen i styrelsen ska sjunka. Ja till kvotering bygger på att få in fler kvinnor i bland annat styrelserna för att få en verklighetsanknuten representation.

inf.se, Institutet för Näringslivsforskning, kan man läsa att mer än hälften av världens länder har infört könskvotering inom politiken de senaste årtiondena. Ett av de forskningsresultat som presenteras av institutet, Working Paper No. 985, berör detta och redovisar slutsatser på området. Som att kompetensen hos männen stiger efter kvotering, samt att brister i kompetens och jämställdhet avgörs av kompetensen i det ledande skiktet. Att forskningen bygger på svenska kommunpolitiska partier mellan 1988-2010, och inte tar med företagsstyrelser som jämförelsematerial, kan ses som en inskränkande omständighet, men det presenterade materialet visar en tydlig bild. Det är i mycket en bild av män som bekräftar varandra, istället för att ifrågasätta för att få en progressiv dynamik inom ledningen och verksamheten.

Vad är kompetens? Bör vara en tillräcklig kvot av intelligens för att kunna lösa de problem som föreligger för att företaget, kommunen, samhället ska kunna fortleva. Det går att läsa in, det är inte något man föds till, och förutsätter också att man vill lära av misstagen.

Folkvalda grupper ska i demokratiska samhällen vara representativa. Ett bolag i ett sådant samhälle kan väl knappast betraktas som en isolerad ö där andra normer kan eller rent av bör gälla?

Det representativa representerar vad? Det fysiska eller det intellektuella? Eller både och?

Är frågan om representation en definition som inte fullt ut har täckts, eller blivit sedd bara från en vinkel? Är frågan om demokrati också en definition som inte fullt ut blivit täckt? Demos (folket) kratos (styre), utesluter alla former av hierarki, per definition. Folket väljer en administration för att förenkla styret. Ett bolags årsstämma väljer bolagets styrelse. Är det väljarna som inte ser representationen som nödvändig, eller är aktieägarna i huvudsak av ett kön, ett synsätt och en kompetens? Eller är det rädsla för, övertygelse att, kompetensen ska sjunka i en annan konstellation än den som är? Då är vi tillbaka till Working Paper No. 985. När det gäller bolagsstyrelser så är det alltid valberedningen som står med förutsättningarna i sin hand. En valberedning ska alltid vara oberoende, men hur garanteras det? Det som möjligen kan ses som ett delproblem i helheten, när det gäller förslag om lagstiftning angående kvotering, är att det därmed går att ifrågasätta om valberedningen längre kan sägas vara oberoende, om den är påverkad av en lagtext. Valberedningens självständighet är nog en formulering som bättre täcker innehållet jämte valberedningens eget kompetenskapital. Dessutom finns här feminismens olika aspekter med som en pjäs på spelplanen, icke att förglömma, som utgör en del av motståndet till kvotering. Den “osäkerhet” som den frammanar, grundad på personliga skäl eller kanske ett ointresse för att lägga tid på att först gå igenom de olika delar som den numera kommit att bestå av.

Senat, församling eller styrelse ska alltid representera förutsättningarna för de gemensamma målens uppnående. När senat, församling eller styrelse representerar sina egna intressen upphör också de demokratiska grunderna att existera, och företaget, samhället kommer att generera problem istället för resultat värda namnet.

Skulle världen bli bättre med kvotering? Världen skulle vara bättre om frågan om kvotering inte behövdes. På motsvarande sätt som feminismen inte behöver påminna om sin existens i ett fungerande demokratiskt samhälle. Frågan om kvotering kan sägas beröra bakgrunden till efterfrågan på kvinnors, och utlandsföddas praktiska möjlighet till påverkan av den ekonomiska utvecklingen. Är basen för grundfrågan osäker ekonomi, dålig systemfunktionalitet, dålig socioekonomisk konsekvensanalys eller oro över att inte känna sig hemma i ett normsystem som förlorar sina konturer genom att strukturellt värdeförändras? Är grundfrågan i sak och helhet politisk?

Frågan om kvotering kan jämföras med kontroversen om vilket klädesplagg som är bäst lämpat vid ett specifikt tillfälle, där mycket inte hänger på plaggets praktiska användbarhet, men mer på traditionen som gör plagget just användbart. Olika synsätt på feminism och jämställdhet kan urskiljas i frågan om kvotering, men det handlar bokstavligen om den praktiska förmågan att driva ett samhälle med dess olika företag, framåt, grundat på principerna för demokrati och representation. En tigerkaksbakelse med romrussin och ett glas must till, där alla inte tycker om alla delar i den gourmandiska geometrin. Vad gör man åt det? Ger bagaren ett kok stryk? Grundfrågan är varför det är så ointressant att se på de enskilda delar som utgör bakgrunden. Det framstår tydligt att det existerar en struktur att förhålla sig till. Det som förespråkare av kvotering poängterar för lite, för att göra sig förstådda eller hörda, är att könstillhörighet, etnisk tillhörighet eller annan tillhörighet blir den avgörande faktorn när kompetensen i jämförelse med övriga sökanden är likvärdig. Kompetensen är alltid det avgörande, och innehavet av kompetens är något som går att leda i bevis. Kvotering är etiketten på ett flerfacetterat innehåll för att lösa en situation som genom sin norm blivit till ett problem i olika avseenden. Kvotering som fråga blir först löst när de olika delarna är förstådda av var och en.

Det som olika åsiktsinnehavare främst bör förhålla sig till är tyngden av beviset.

Bevis: Slutledningskedja, varigenom ett omdöme framstår som en nödvändig följd av givna premisser. … För att beviset ska vara riktigt, får premisserna inte vara falska …, inte innehålla en sats som först måste bevisas (… godtyckligt antagande av bevisningsgrund), inte heller fastslå det som skall bevisas, så att detta blir sin egen bevisningsgrund (cirkelbevis). Bevisföringen får inte heller innehålla några luckor eller språng. (Bonniers konversationslexikon)

/Lennart Arivall