Under lupp

Startkapital

By  | 

Frågan om pengar till verksamheten, innan den blivit självförsörjande, är en central fråga när det gäller uppstarter. Ett ämne som Elektroniktidningen, etn.se tar upp då och nu, så det kan vara av intresse att titta in där när tankarna behöver en skjuts.

Nästa skjutshåll i den här texten är frågan om det så kallade riskkapitalet självt, från en annan vinkel än den Elektroniktidningen tar. Riskkapital borde vara pengar från någon som tror på din idé, men som är medveten om risken att det investerade kapitalet inte nödvändigtvis återbetalas. Det borde vara den definitionsenliga innebörden av ordet riskkapitalist. Men oftast i dag är en riskkapitalist någon som gör en real investering, det vill säga någon som måste känna sig säker på att få avkastning på investeringen. Helt enkelt därför att det är en investering och inte realt riskkapital. Vilket ändå måste ses som naturligt, men det öppnar också för att definitionen förskjuts. Men om just det har någon betydelse för behovet av riskkapital kan vara ointressant. Eller är det det?

Så kallat riskkapital är en förutsättning för att din idé ska få kraft att växa. Tillgängligheten på riskmedvetet kapital kan om möjligt ha blivit svårare nu än långt tidigare, därför att svenska riskkapitalbolag har sedan länge börjat köpa upp företag i offentlig förvaltning, där man bara investerar i avsikt att få avkastning. Faktiska nyinvesteringar i helt nya bolag kräver riskkapitalister som ser entreprenörens och idéns kapacitet, och även tipsar om nödvändiga korrigeringar. Sådana investerare finns, men de behöver kanske bli enklare att urskilja. Riskkapitalet kan komma från flera håll för en och samma företagsstart. Processen kräver en hel del arbete, tid och kontakter på grund av sina många delar. Investerarna lägger också in i sina avkastningskrav sådana beräkningar som vad de hade kunnat få ut av den använda summan om den istället placerats i värdepapper.

Om riskkapitalet blir ett hinder för entreprenörskapet då har vi mer av ett politiskt problem, kan det tyckas, med innebörden förutsättningar för nya arbeten och statsfinansiella aspekter. Om tillgången på kapital blir ett problem för den enskilde entreprenören, då är det också ett samhällsproblem. Kanske kan man vända på det hela och säga att den enskilde entreprenören kan se situationen som en förutsättning att förbättra och utveckla sin idé innan det söks efter kapital. Det vill säga att då placera kapitalet inte ska vara en risk, men en förutsättning för win win. Oavsett innehållet i den idé som ska utvecklas, så är förutsättningen för att någon ska vilja placera kapital i en idé att det finns en klar och trovärdig affärsplan, en tydlig grundstruktur. Något som borde vara en självklarhet. Men somliga idéer tar tid att utveckla, eftersom deras utformning kan behöva stegvisa processer. Frågan är om Anna Borgström, som genom studierna på KTH av värmeöverföring, hade kunnat komma fram till den banbrytande lösning för kylning som blev det faktiska resultatet, om hon inte hade varit knuten till KTH och hade studien som ett examensarbete. Var hade intresse, för något som inte ens var planerat, kunnat stå att finna? När det blir en fråga om pengar till laborationer, blir också intresset svårare att finna, än till ett färdigt koncept vilket är enklare att tro på för en människa som själv inte är innovatör eller immateriellt kreativ. Eftersom varje idé är unik kan det också vara en möjlig orsak till att somligt nödvändigt riskkapital uteblir, just beroende på att investeraren inte ser idén som en möjlighet till avkastning. Praktiska exempel finns att hitta, som Anneli Hellström som ändå utvecklade det nikotinfria snuset Choice.

Just den här problematiken tas upp i boken Innovation eller Kvartalskapitalism : Utmaningar för svensk global produktion av Lars Bengtsson och Johnny Lind (red.). Om det gick att koppla bort aktieägarnas intresse från innovatörens intresse, vilka är två tidsmässigt sett olika aspekter, så skulle åtminstone möjligheten för tillgängligt riskmedvetet kapital öka. Vad som diskuteras i boken är möjligheten till produktionssystem som är globalt spridda, där det handlar om outsourcing och integration.

Men hjälper det här verkligen idéer här och nu, som kan vara lokala till sin karaktär och som behöver startkapital nu? Det här är en del av det koncept och det spektrum som Idérummet måste förhålla sig till och vara ett forum för. Ju fler som ser vägar till lösningar, desto bättre för slutresultatet sett ur ett nationellt och individuellt perspektiv.

/Lennart Arivall
Källa: riskkapitalbolag.com