Under lupp

Samarbete eller skräcken för Panduras ask?

By  | 

Det verkar vara vanligare med samarbete vid utvecklandet av en redan befintlig idé, än ett samarbete kring en idé som ligger i sin linda. Så har till exempel SKF ett samarbete med engelska universitet för att förbättra förutsättningarna för lagerstål, i syfte att minska slitningen, påfrestningen, på materialet. Högskolecentrum Bohuslän, www.hcb.se, har i en redogörelse av en internationell näringslivsdag om innovationer, i Uddevalla sommaren 2013, konstaterat att de uppfinnare som själva driver sin idé till ett företag har sämre möjligheter att lyckas än de som låter kommersialiseringen ske med hjälp av en entreprenör. Vidare konstateras att så kallade affärsänglar är av avgörande betydelse för att utgöra en koppling mellan en uppfinnare och ett tillverkande företag.

Rektorn vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, Niclas Adler, påpekade under näringslivsdagen ovan att den vilja till samarbete mellan olika organisationer som finns, även måste bli en faktisk vilja till samarbete mellan mindre konstellationer, eller enskilda individer. En slutsats från seminariet är att det måste arbetas fram fungerande kontakter mellan uppfinnare och den akademiska världen för att säkerställa produktutvecklingen (se exemplet SKF ovan), i innebörden forskning, så att den inte stannar av just i brist på kontakter (nätverk), kompetens eller rent av brister i förtroende. Även infrastrukturen påpekas ha en betydelse i sammanhanget.

Varje produkt har mer än sannolikt sina egna förutsättningar, på samma sätt som den enskilde individen har olika ekonomiska förutsättningar för att komma så långt att produkten börjar sälja. Ett mycket intressant exempel på en produkt och dennas uppfinnare som klarade sig helt själv, även om produkten ifråga fick ordentlig hjälp via ett populärt TV-program, så är det fortfarande produkten som är nyckeln. Produkten ifråga kunde aldrig bli det den blev utan dess uppfinnare. Det handlar om Sara Blakely och hennes figurformande underkläder under märket SPANX.

PRV, Patent- och registreringsverket, kan vara lösningen på problemet för den som inte vill skylta med sin idé när den är mer än ny, purfärsk. Men saken är kanske inte helt enkel. PRV har förvisso sekretess, men som bekant kostar en patentansökan, och ett patent är offentlig handling. PRV:s sekretess är ingen motsägelse till patentet som offentlig handling. Sekretessen gäller hanterandet av det enskilda ärendet, medan ett patent har juridiskt skydd. Anneli Hellström med det nikotinfria snuset Choice, behöll receptet för sig själv därför att hon ansåg det bättre än att söka patent. Hennes produkt är då skyddad genom andra lagar (se länken patent). Swedish Match hade tackat nej till ett samarbete när hennes snus var på utvecklingsstadiet, och fick sedan lägga ner eget arbete på att få fram en motsvarande produkt när hennes framgång var ett faktum.

Frågan om det reella värdet av samarbete vid produktutveckling är en fråga som tydligen beror på produkten och produktens skapare. Att närma sig ett täckande svar på frågan verkar vara en fråga för sig. På prvbloggen.se kan man läsa om sådant som ingår i immaterialrätt: varumärke, patent, design och upphovsrätt.

Vad är det egentliga problemet? Att uppfinnaren inte vågar delge andra sina idéer, eller att strukturerna för att idéerna ska kunna nå framgång inte är fullt ut befintliga? De mest galna idéerna är de som ingen tror på, utom dess skapare. Dessa idéer har en tendens att bli storsäljare, eller megafloppar. Så möjligen är det produkten och den enskilde uppfinnaren som är svaret på var de saknade jobben finns. Eller är det för enkelt? Det galna låter inte trovärdigt, eller den galne uppfinnaren vill inte få sin idé stulen – så galen är inte vederbörande. Det låter mest som om det är fel på något i samhällsstrukturen.
/Lennart Arivall